Alla vet hur det känns att vakna upp och darra av skräck, vara i ovisshet om det man just var med om har hänt och samtidigt känna ett hjärta som slår 5000 hårda slag/minut. Man vet inte om man ska fly eller stanna kvar. Tankarna är i en enda grötig dimma och känslorna ligger som kalla spagetti utanpå kroppen. Det enda man önskar ha är förmågan att försvinna därifrån på en sekund. Man vill krypa ur sitt eget skinn. Du hajar va?  Det var ungefär så jag kände inatt. Huu!

Jag drömde att jag och en vän gick efter en mörk väg någonstans. Medan vi gick fick jag en känsla av att någonting hemskt var på väg att hända. Det prasslade till i närheten och jag fick för ett kort ögonblick se att vi var omgiven av skräckinjagande apor. Obehaget inom mig byggdes upp och jag, liksom min vän, förstod att aporna snart skulle anfalla oss. Medan vi skyndade på efter vägen viskade min vän att jag var tvungen att snabbt gå iväg och hämta hjälp medan hon stannade kvar för att inte aporna skulle följa efter mig. Hon berättade sedan precis vad jag behövde göra för att vi skulle bli räddade, men jag hade blivit som lamslagen av skräck och uppfattade inte riktigt vad hon sa. Jag kände hur dödsångesten rev i mitt bröst samtidigt som en förtvivlan kom över mig för att inte kroppen ville lyda mig. De uppretade aporna närmade sig och jag visste att allting snart skulle vara försent.  Ondskan låg så tät att man nästan kunde ta på den. Hela mitt inre skrek att jag var tvungen att fly för att komma undan…De kommer…de är snart här…du hinner inte…

Jag vaknade av ett ryck och satte mig upp i sängen och andades lika häftigt som en dödsdömd fånge på galgbacken. Jag stirrade stint runt omkring och försökte förstå var jag var. När mina ögon slutligen vant sig vid mörkret upptäckte jag till min stora lycka att jag fortfarande var i mitt eget sovrum och inte bland apor eller andra hemskheter. Puh!! Hur än det nu var så lyckades jag lugna ner mig efter ett par minuter och somna om igen för att vakna upp av en ny mardröm en stund senare. Jag vet inte exakt vad denna dröm handlade om förutom att samma oförklarliga ondska jag känt i tidigare dröm nu var alldeles nära mig.  Jag försökte att ropa efter hjälp men hur högt jag än skrek kom det bara ut ljudlös luft. Hhhhhhh… Jag försökte om igen... Hhhhh…. Ingenting hände trots att jag tog i av hela mina lungors kraft. Skräcken nådde nu nästan klimax och jag bestämde mig för att göra ett sista tappert försök att skrika innan ondskan tog mig till fånga…hhhgns…gngghh... AAAAAA!!... äntligen…

Nu kan man ju tycka att det var skönt att jag lyckades få igång mitt eget ljudsystem, men det var inte så värst behagligt att vakna upp av sitt eget skrik i ett mörkt rum klockan tre på natten när ingen annan är vaken.

I mörkret kan saker kännas riktigt otrevliga och då i synnerhet om man vaknat upp efter flera mardrömmar. Min fantasi satte genast igång att göra mig vaksam för potentiella hot som kanske lurade i något hörn. Mina öron lyssnade efter misstänksamma ljud och mina ögon letade efter skuggor. Jag kröp längre in under täcket för att inte ”någonting” skulle kunna sätta sina kalla händer på mig.  Alla mina sinnen hade växlat om till högriskläge och jag var rädd. Riktigt rädd!  Det är längesedan jag känt mig så liten och sårbar kan jag säja! Jag var dessutom jättetrött men vågade inte somna om.

När man legat vaken en stund så händer till slut följande – man blir pigg. Nu var jag alltså pigg men fortfarande orolig och misstänksam och så hade jag fått hosta. Vilken härlig kombo…inte! En timme senare hade min rethosta irriterat mig så mycket att jag hade fått ont i huvudet av allt hostande. Det värkte nu också i hela kroppen och jag mådde inte så vidare värst bra. Fördelen med hostan var att jag efter en stund glömde bort att vara rädd. Yippikajej kanske du glatt tänker då!  Jaaa, det lutar nog kanske åt det hållet! Jag knatade i alla fall upp från sängen, tog en Ipren och svalde ner den med ett glas vatten och knatade tillbaka till sovrummet. Tydligen hade tabletten god effekt för några sekunder senare blev allting svart….Och svart var det fram tills oljudet av väckarklockan nådde mitt medvetande och vad tänkte jag då? Är det sant!? Redan!? Men åhhh, om det ändå kunde vara en mardröm som jag kunde vakna upp ifrån!!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Våga visa vem du är. Om bilden är grå och tråkig - färglägg den då. Även du kan gnistra!Våga vara stor trots att du ibland kan känna dig liten. ...

Har varit på en "hotstonemassage" för någon dag sedan vilket var superhärligt. Kroppen var som en geleklump under hela behandlingen. Totalt avslappnad, varm och go! Har aldrig varit så avslappnad förut. Kommer definitivt att göra denna behandling ige...

Jag har kommit underfund med att choklad är min bästa vän och samtidigt min värsta fiende. Japp, så är det! Choklad är himmelskt gott, njutningsfullt, glädjeskapande, välbehagligt, euforsikt, pricken över i:et, förtrollande, tröstande, bomull för s...

Jag fick nyss höra att jag är som min pappa, dvs ifrågasättande (i positiv mening). Det är också någonting jag kan hålla med om eftersom jag verkligen gillar att förstå hur saker och ting hänger ihop. Det handlar alltså inte om att vara en besserwiss...

Städa. Bara ordet ger mig myrkrypningar och tungsinne. Det är en skön känsla att ha det fint runt omkring sig och känna doften av nystädat men för att få det så måste man städa…Suck och dubbelsuck. Dammet och skiten lägger sig obönhörligt över...