Våga visa vem du är. Om bilden är grå och tråkig - färglägg den då. Även du kan gnistra!Våga vara stor trots att du ibland kan känna dig liten.

Har varit på en "hotstonemassage" för någon dag sedan vilket var superhärligt. Kroppen var som en geleklump under hela behandlingen. Totalt avslappnad, varm och go! Har aldrig varit så avslappnad förut. Kommer definitivt att göra denna behandling igen!  

Har även hittat smycken från "Kreativ Insikt" som var i min stil. De är dessutom gjorda i rostfritt stål vilket gör att även nickelallergiker kan använda dom.  Kunde naturligtvis inte låta bli att köpa ett halsband med en fyrkantig berlock som hade ingraveringen "Var din egen   " .

Var sedan också in på hemsidan till Kreativ Insikt och fyndade ytterligare ett par örhängen med ingraverad text, en dagbok och motivationskort. Tänkte att det nog skulle vara ganska bra att ibland börja dagen med att läsa ett kort med ett uppflyftande budskap på. Kanske dagen blir ändå mer positiv då! Ska kanske också tillägga att jag inte är deprimerad på något sätt, bara i behov att fylla på mitt inspirations/motivationsförråd   

Dagboken verkar också vara någonting utöver det vanliga. Det var dock lite svårt att se utformningen exakt eftersom bilden på innehållet i dagboken var så liten. Den verkar i alla fall vara lite i stil med "Mina vänner" boken man hade när man var liten, men den här bok en handlar om en själv och hur man kan hitta motivation att göra olika saker eller hur man tänka på ett annat sätt. Dvs den innehåller frågor att besvara och inspirerande texter. Mmmm, låter bra tycker jag!  Är i alla fall med spänd förväntan jag nu ser nu fram emot att paketet därifrån snart dyker upp. 

Jag har kommit underfund med att choklad är min bästa vän och samtidigt min värsta fiende. Japp, så är det!

Choklad är himmelskt gott, njutningsfullt, glädjeskapande, välbehagligt, euforsikt, pricken över i:et, förtrollande, tröstande, bomull för själen, L:et i lyckan, uppiggande, kärleksfullt, väldoftande, lenande...   Ja helt sagolik 

Men sedan har ju den jäkeln en baksida oxå! Förutom att choklad har en tendens att vara beroendefamkallande så måste det finnas en förbannelse över den - F förbannelsen!

Man blir Fet Finnig Flottig Förtvivlad och Förfallen    

Jag fick nyss höra att jag är som min pappa, dvs ifrågasättande (i positiv mening). Det är också någonting jag kan hålla med om eftersom jag verkligen gillar att förstå hur saker och ting hänger ihop. Det handlar alltså inte om att vara en besserwisser eller att bua åt någon. Det handlar om att få en egen förståelse genom diskussion vilket jag upplever som riktigt givande. Tyvärr är det inte alla som uppfattar min "kunskapstörst" på samma positiva sätt, men det är en annan historia.

Det jag nu tänker på är egenskaper. Var kommer alla ens egenskaper ifrån? Är det ärftligt, blir man som de man är med, dvs man påverkas av hur t.ex ens föräldrar har tänkt och hanterat olika situationer, är det en kombination av båda två eller är det någonting annat?

Det som fascinerar mig är att jag kan se många av min farmors egenskaper hos min pappa, och att jag i min tur är lik pappa på många sätt. Ligger det då i generna eller är det ett inlärt beteende som bara följer med i varje generation?  Jag kan tycka att det vore rätt så spännande att veta hur exempelvis min farmors föräldrar och far- och morföräldrar var. Hade de också samma eller liknande egenskaper som oss efterlevande? Undrar om de var lika ödmjuka precis som min farmor var? Undrar om de hade samma starka vilja som min pappa har?... Självklart hade de, mer eller mindre, dom egenskaperna. Frågan är bara om de hade någon egenskap som var mer utmärkande och vilken egenskap var det i sådana fall?

Nu vet jag att detta låter som värsta nördfilosofin, men det kan faktiskt vara roande att fundera på varför man är som man är. Speciellt om det handlar om specifika egenskaper som är positiva. Att man sedan inte är felfri eller som "fröken munterkvist" varenda dag må så vara. Det är bara ett tecken på att man är rätt så normal anser jag.

Hur det nu än är så är jag i alla fall (oftast)glad åt att jag är som jag är. Jag känner någorlunda till mitt arv och har omgetts av många underbara människor under min uppväxt. Hur jag sedan vill förvalta det är helt upp till mig. Vissa beteenden kanske inte går att "tvätta bort", men de går i alla fall att förändra på...eller?      

Städa. Bara ordet ger mig myrkrypningar och tungsinne. Det är en skön känsla att ha det fint runt omkring sig och känna doften av nystädat men för att få det så måste man städa…Suck och dubbelsuck. Dammet och skiten lägger sig obönhörligt överallt trots att man försöker ”hålla efter” och plocka undan efter sig (och andra) varenda dag. Nät av damm syns i hörnen som man glömt att torka på ett tag. Dammråttorna hånflinar åt en i solskenet.  Man kan få intrycket av att titta genom ett kalejdoskop om man inte putsar fönstren så ofta som man borde. Ändå värre om fönstren är gamla och rutorna börjat ”rinna”. Köksgolvet ser ut en mataffär. Tvättstugan som en öken av kläder som aldrig tar slut osv.  

Så vad behövs för att underlätta städningen? Upphängbara skåp överallt, hårnät, galonsoffa med en sammanhängande dyna, hjul på alla möbler, skoöverdrag till fötterna, en form av biltvätt monterad innanför ytterdörren som borstar bort allt grus och damm, engångskläder… (Låter i och för sig ganska tråkigt) Eller skulle det helt enkelt kunna bli en lag som förbjuder tillverkning av svårtorkade prydnader och material som samlar extra mycket damm? (Inte helt realistiskt)  Man kanske skulle försöka uppfinna ett självrengörande hem…

Ja, inte vet jag…Det jag dock vet är att jag idag fick detta tungsinne när jag skulle städa. Vad som hände sen är mig en gåta. Halvvägs in i städningen blev det riktigt roligt!? Jag måste nästan skaka på huvudet för att känna efter om en packning släppt eller om en skruv ramlat lös för det kan ju inte vara roligt att städa. Det har jag ju redan bestämt! Jag vet ju om att dammsugaren är ett åbäke, att dammet bara ”låtsas” ha försvunnit när jag torkat och hur innerligt tråkigt och svårt det är att komma åt alla hörn när man vaskar. Hur kan då dessa moment mitt i allt kännas roliga?!

Kan det faktiskt  vara så att när man vet att man har en massa ”måsten” framför sig så leder det till en känsla av att det är massivt och ohanterbart? Men sedan när man kommit en bit på vägen släpper tråkigheten bit för bit eftersom man kan se resultat och slutet på ”plågan”. Ja, kanske?!  Back to the hink and the mopp and enjoy the städning!

 Failure is the opportunity to begin again more intelligently!

Läste i dagens tidning om människor som är bostadslösa. En del väljer att vara det, en del har inget annat val och en del blir i princip påtvingade det. Då tänker jag framför allt på missbrukare, fattiga människor och sådana som bor nära företag som måste expandera, som exempelvis LKAB. Okej om det är självvalt att bo i en kappsäck, men de andra då?

Vad händer med dom? Sedan finns det ju även dom som har ett hem men som blir berövade på deras trygghet av inbrottstjuvar och andra förövare och därför inte kan bo kvar. Usch, man blir deprimerad bara av att tänka på det!

Att hemmet har en stor betydelse anser nog de flesta. Men är det egentligen någon som tänkt på hur viktigt ett hem är egentligen? Lättast är det nog att förstå om man utgår från sig själv de gånger man av någon anledning, som exempelvis vid studier på annat ort, verkligen inte har kunnat vara hemma på ett par dagar eller veckor. Det kan vara kul i början men sen blir det himla jobbigt att flacka runt. Man får hemlängtan som heter duga! Man längtar till och med att exempelvis få se bergen eller sjön man i vanliga fall knappt tänker på finns där när man är hemma.  Hemmet blir helt plötsligt den vackraste platsen på jorden. Och man börjar tänka på hur skön ens egen säng är, på alla roliga saker som finns att göra, på alla fina människor som finns runt omkring osv.

Nej, nog är jag glad att jag har ett hem trots alla nödvändiga reparationer som behöver göras där. Dessutom blir mitt hem en ändå bättre plats att bo på när reparationerna är klara vilket jag ser fram emot. Och förresten...vad spelar det egentligen för roll med lite skavanker och stök. Då syns det ju i alla fall att någon bor där. Bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete (eller hur det nu var...)

Internet ligger nere. Vad ska jag nu hitta på? Det mesta jag vill göra eller se finns ju på nätet. Jag kan ju visserligen spela på min mobiltelefon…nix, det gick inte eftersom jag behöver vara uppkopplad.  Jag kan ju lyssna på musik…Nej just ja, jag behöver internet för att kunna lyssna på spotify. Det får bli den gamla hederliga radion istället… Wow! Hur längesen var det inte sedan jag sist hörde den här gamla låten? Vilket sväng!!  

Med humöret på topp kan jag kanske börja planera för en smaskig middag ikväll!  Få se då…den där smarriga kötträtten kan jag ju göra. Var hade jag satt receptet nu då? Sablar…jag skrev ju aldrig ner det. Jag hittade ju receptet när jag googlade. I och för sig lade jag upp den sidan på ”favoriter” men det kommer jag inte åt nu.  Då var det kört då. Det får bli korv och makaroner om jag inte harvar runt i mina kokböcker och hittar någonting annat gott att laga istället.

Förresten…det var ju länge sedan jag målade. Jag behöver bara få lite inspiration så att jag kan snickra ihop en riktigt fin bild. Var hittar jag inspirationen då? Om jag tittar ut genom fönstret ser jag att det är höst…höstfärger…löv…faktiskt riktigt vacker om man tänker efter. En lövbild! Njae! Men vad skådar mitt norra öga? Växer det svampar på gården? Det har jag då inte sett förut! En svampbild kan jag ju göra….eller inte. Det måste ju finnas någonting annat man kan måla. Vad?...

Äh, det får vara. Jag orkar inte tänka mer på det. Hade varit mycket enklare att bara googla och få massor av inspiration helt gratis. Det blir väl att gå ut på en promenad då... Inte riktigt sugen på det. Är ju faktiskt rätt så jobbigt att promenera nu för tiden...och så är det kallt ute...

Ja ja, jag får väl gå och lägga mig då. Någonting annat finns ju inte att göra. Det är bara att inse fakta…vad vore livet utan internet?!